Haveriet inträffade under provflygning med prototyp 21R som ett led i utprovning av lämpligaste stabilisatorinställning på fpl-typen.

Med utgångshöjd 5.000 m och ett motorvarv av 9.700 v/min (stab inst 0,8 gr) lade ff (civing O K) flygplanet i tryckning under svag dykvinkel av ca 15 gr. Avsikten var att gå upp till ett M 0,67.

Cirka 10 km/tim innan M 0,67 uppnåtts märkte ff, samtidigt med begynnande nostunghet, oroligheter i spaken under bråkdelen av en sekund varefter spaken slets ur handen på ff och slog våldsamt fram och tillbaka ett par gånger. Därefter hördes en skarp knall och fpl-nosen sänkte sig hastigt.

Ff fick synfördunkling när fpl gjorde en bunt till ryggläge. Ff förberedde omedelbart fallskärmsutsprång men hade stora svårigheter att lyfta händerna från knäna till huvhandtagen på grund av accelerationskrafterna men själva huvutlösningen gick lätt. Det krävdes stor ansträngning av ff att förflytta höger hand till stolutskjutningshandtaget.

Upprepade kraftiga drag med höger hand gjordes dock utan resultat. Upprepade försök med bägge händerna om utskjutningshandtaget gav icke heller något resultat eftersom synbarligen accelerationskrafterna var sådana att de motverkade utskjutningsrörelsen. Under ff:s försök att utlösa stolen var flygplanets rörelser att beteckna som roterande på rygg. Ff satte till sist fötterna mot instrumentbrädan och med uppbjudande av alla krafter drog ff med bägge händerna i handtaget varpå utlösning av stolen skedde.

Den väntade accelerationspåkänningen uteblev och ff upplevde utskjutningen som en lugn utglidning från flygplanet. Efter utlösningen var avståndet till flygplanet 5-10 m varför ff med hänsyn till den relativa närheten till flygplanet väntade något med att utlösa fallskärmen, som utlöstes med höger hand.

Nedfärden skedde normalt under det att flygplandelar regnade ner omkring honom. Avdriften var obetydlig. Marktagningen var mjuk och förorsakade inga skador.

Primärorsaken till de kraftiga höjdroderutslagen har troligtvis varit att en turbinskovel lossnat och rivit upp en del av höjdrodret i närheten av dess bakkant. Den uppfläkta delen har därvid kunnat verka ungefär som ett löst höjdtrimroder.

Det är vidare troligt att en spakkraftmätare vägande ca 1 kg, som varit monterad på spaken, bidragit till rodersvängningarna. Försök visade att en störning i form av en stöt på spaken, då den var försedd med spakkraftmätare, inte omedelbart dämpades ut utan flygplanet svängde i loopingplanet med en frekvens av 2-3 svängningar/sekund. I samband med de kraftiga höjdrodersvängningarna blev påkänningarna på höjdstyrverket så stora att detta slets bort. Därigenom blev flygplanet instabilt och gjorde en kraftig buntrörelse varvid vingarna bröts nedåt.

Flygplanskroppen med motor och mittvinge slog ned i ryggläge på en bergknalle och slogs sönder ytterligare. Övriga delar som lossnat i luften, yttervingarna med skevroder och klaffar samt stjärtstyrverk, slog ner i mjukare mark.