Fpl startade som rotetvåa för att öva jaktstrid. Omedelbart efter start meddelade ff motorstörningar.

Ff gjorde en sväng ut över Storsjön för att nå banan där han startat. Motoreffekten sjönk dock och ff meddelade att han måste använda en delvis gräsbelagd bana som korsar huvudbanan men lyckades inte ta sig dit utan träffade ett tiotal talltoppar i skogen intill och plöjde därefter rakt över den gräsbelagda banan.

Trafikledare S L visar resterna av förarkabinen. Foto: Dagens Nyheter.

- Just då kom räddningsbilarna och flottiljpolis O Ö rusade till min hjälp. Han hoppade upp på planet och lyckades dra upp ff och få honom ur eldhavet. Sedan vi fått ned honom på marken ryckte jag till mig den kniv, som alla fältflygare är utrustade med, och skar bort hela utrustningen som stod i brand och var glödhet.

- Jag hade inte tid att vänta på att vi skulle få igång skumsläckningen innan jag rusade upp på planet för att dra ut ff. Jag tror inte det hade dröjt många sekunder förrän allt hopp varit ute för att kunna rädda honom.

- Därför rusade jag in i eldhavet direkt. Vi är ju utrustade med handskar och särskild överdragsklädsel och trafikledaren hade lossat alla remmar kring ff så det var bara att lyfta ur honom.

- Vi tränar oss för sådana här livräddningssituationer genom att tända på gamla flygplan varifrån vi sedan hämtar ut tunga dockor.

De bådas räddningsaktion fick stort beröm vid flottiljen. Även om den ordinarie räddningsstyrkan, med bl.a. flottiljpolis O Ö, mycket snabbt var på plats är det föga troligt att man hunnit dra ff levande ur det brinnande vraket om inte trafikledaren rusat till.

De båda räddarna arbetade under mycket stora risker. Fpl hade just startat och var fulltankat och det var hela tiden risk för att bränsletankarna skulle explodera.

Största risken var dock att katapultstolen skulle utlösas. Då hade såväl flygare som räddare följt med.

De båda räddarna fick brännskador och skrubbsår på händerna.

Ff (ffl 1.gr B A) fick livshotande skador, bl.a. 40% brännskador.