Ritning B/J 24: Björn Karlström.

B/J 24 - "En svensk Mosquito"

År 1942 upprättades en ny materielplan för det svenska Flygvapnet. Som ersättare för den då under tillverkning varande SAAB B 17 avsågs ett nytt bombflygplan med preliminär beteckning Bx. KFF hade tagit starkt intryck av de olika flygplanstyper som kommit till användning under de första krigsåren bl a den brittiska de Havilland Mosquito och den tyska Messerschmitt Bf 110.

Under 1941 hade man fått tillfälle att på nära håll studera en oskadd nödlandad Bf 110. Denna flygplanstyp kunde i utvecklad form gott tjäna som mall eller förebild för projekt Bx, inte minst mot bakgrund av det licensavtal som gjorde att den tyska motorn Daimler Benz DB605 kunde tillverkas av Svenska Flygmotor i Trollhättan.

Under Tord Lidmalms ledning påbörjades projektarbetet (Bx) vid SAAB med projektbeteckningen L-24, sedermera även P24. I samråd med Flygstaben utformades under våren 1942 mer detaljerade riktlinjer för projekt- och konstruktionsarbetet. Även SAAB:s tekniker hade beretts tillfälle att detaljstudera den tidigare omnämnda Bf 110:an, varför värdefulla uppgifter om detaljkonstruktioner kunde inhämtas, utvärderas och registreras.

P24 projekterades ursprungligen som bombflygplan och som sådant skulle flygplanet kunna bära två 250 kg, alternativt en 1.000 kg, eller åtta 50 kg min- eller sprängbomber i olika arrangemang. Dels invändigt i ett i mellankroppen upptaget bombschakt, eller utvändigt i speciella bombställ, vilka även kunde användas för upphängning av fällbara extratankar. Det primära var att flygplanet skulle användas för dykbombfällning varför dykhastigheten måste reduceras till omkring 500 km/h medelst i yttervingarna inbyggda dykbromsar.

Som bombflygplan antogs flygvikten till 7.900 kg. Den fasta beväpningen skulle utgöras av fyra 8 mm ksp och två 20 mm akan. Projektarbetet var inriktat på att P24 sekundärt skulle kunna brukas som jaktflygplan, och som sådant sedermera och företrädesvis som nattjaktflygplan!

I den rena jaktversionen, med antagen flygvikt 7.400 kg, skulle beväpningen utgöras av sex 13,2 mm, alternativt 20 mm, akan.

Den utvecklade "nattjaktversionen" planerades även försedd med radar eller "radiolocalizer typ Mosquito", som utrustningen då betecknades. Som defensiv beväpning planerades en rörlig bakåtriktad 13,2 mm akan.

Flygvapnet reserverade typbeteckningen BJ 24, alternativt B 24 respektive J 24, för detta flygplansprojekt som redan på projektstadiet gavs epitetet "Den svenska Mosquiton", och det oaktat att Bf 110 på ett tidigt stadium hade använts som förebild.

B/J 24 var ett helmetallflygplan med fribärande stjärtparti och där rodren skulle vara dukklädda. Flygplanet skulle ha en besättning om två man placerade i tandem. Nospartiet var i princip konstruerat som på J 21 med samma typ av noslandningsställ.

Relativt stora kostnader lades ned på detta projekt. En vindtunnelmodell togs fram och de ytterligt noggranna vindtunnelförsöken lovade gott. Men projektet fullföljdes aldrig. Flera orsaker låg bakom beslutet att lägga ned B/J 24 och diskussionerna gick fram och tillbaka. Bl a ansåg sig KFF tvingade att höja brottlastfaktorn från 9 till 12, vilket givetvis förstörde prestanda. Bakgrunden härtill var styrt av flygsäkerhetskrav mot bakgrund av de starka reaktioner som framförts mot FV:s många fredshaverier och de svenska flygplanens, av ekonomiska skäl nödtvungna, exceptionellt långa beräknade livslängd.

Vidare var man skeptisk mot B/J 24:ans långa startsträcka vilket skulle ställas mot att de svenska krigsflygfälten vid denna tid var relativt små. Därför räknades B/J 24 om med 3 kvadratmeter större vingyta, vilket ytterligare försämrade samtliga prestanda utom just start- och landningssträckan.

Efterhand som projektarbetet fortskred tillkom allt fler önskemål och viktökningen blev ett problem. Grundkonstruktionen höll inte längre måttet utan krävde ytterligare strukturell förstärkning.

Under 1943 stod det klart att problemen kring projekt L-24 började bli oöverstigliga. J 21 skulle dessutom kunna klara många av BJ 24:ans uppgifter och den i vardande B 18B (försedd med samma motortyp - DB605 - som den tänkta B/J 24) klarade resten. Genom att bygga B 18B istället för B 24/J 24 skulle mycket tid vinnas och stora kostnader sparas. Den 9 december 1943 kom så KFF:s slutliga beslut att SAAB L-24 (B 24/J 24) skulle läggas ner.

Data och prestanda för SAAB L-24