B/J 24 - SAAB L-24
Uppdaterad: 2021-01-19
 |
Ritning B/J 24: Björn Karlström.
|
B/J 24 - "En svensk Mosquito"
År 1942 upprättades en ny materielplan för det
svenska Flygvapnet. Som ersättare för den då
under tillverkning varande SAAB B 17 avsågs
ett nytt bombflygplan med preliminär beteckning Bx. KFF hade tagit starkt intryck av de olika
flygplanstyper som kommit till användning
under de första krigsåren bl a den brittiska de Havilland Mosquito och den tyska
Messerschmitt Bf 110.
Under 1941 hade man fått tillfälle
att på nära håll studera en oskadd nödlandad
Bf 110. Denna flygplanstyp kunde i utvecklad
form gott tjäna som mall eller förebild för
projekt Bx, inte minst mot bakgrund av det
licensavtal som gjorde att den tyska motorn
Daimler Benz DB605 kunde tillverkas av
Svenska Flygmotor i Trollhättan.
Under Tord Lidmalms ledning påbörjades projektarbetet (Bx) vid SAAB med
projektbeteckningen L-24, sedermera även P24. I samråd
med Flygstaben utformades under våren 1942
mer detaljerade riktlinjer för projekt- och konstruktionsarbetet. Även SAAB:s tekniker hade
beretts tillfälle att detaljstudera den tidigare
omnämnda Bf 110:an, varför värdefulla uppgifter om detaljkonstruktioner kunde inhämtas,
utvärderas och registreras.
P24 projekterades ursprungligen som bombflygplan och som sådant skulle flygplanet
kunna bära två 250 kg, alternativt en 1.000
kg, eller åtta 50 kg min- eller sprängbomber
i olika arrangemang. Dels invändigt i ett i
mellankroppen upptaget bombschakt, eller
utvändigt i speciella bombställ, vilka även
kunde användas för upphängning av fällbara
extratankar. Det primära var att flygplanet
skulle användas för dykbombfällning varför
dykhastigheten måste reduceras till omkring
500 km/h medelst i yttervingarna inbyggda
dykbromsar.
Som bombflygplan antogs flygvikten till 7.900 kg. Den fasta beväpningen
skulle utgöras av fyra 8 mm ksp och två 20 mm
akan. Projektarbetet var inriktat på att P24
sekundärt skulle kunna brukas som jaktflygplan, och som sådant sedermera och
företrädesvis som nattjaktflygplan!
I den rena jaktversionen, med antagen flygvikt 7.400 kg, skulle
beväpningen utgöras av sex 13,2 mm, alternativt 20 mm, akan.
Den utvecklade "nattjaktversionen" planerades även försedd med radar
eller "radiolocalizer typ Mosquito", som
utrustningen då betecknades. Som defensiv
beväpning planerades en rörlig bakåtriktad 13,2 mm akan.
Flygvapnet reserverade typbeteckningen BJ 24,
alternativt B 24 respektive J 24, för detta flygplansprojekt som redan på projektstadiet gavs
epitetet "Den svenska Mosquiton", och det
oaktat att Bf 110 på ett tidigt stadium hade
använts som förebild.
B/J 24 var ett helmetallflygplan med fribärande stjärtparti och där
rodren skulle vara dukklädda. Flygplanet skulle
ha en besättning om två man placerade i
tandem. Nospartiet var i princip konstruerat
som på J 21 med samma typ av noslandningsställ.
Relativt stora kostnader lades ned på detta
projekt. En vindtunnelmodell togs fram och de
ytterligt noggranna vindtunnelförsöken lovade
gott. Men projektet fullföljdes aldrig. Flera
orsaker låg bakom beslutet att lägga ned B/J 24
och diskussionerna gick fram och tillbaka. Bl a
ansåg sig KFF tvingade att höja brottlastfaktorn
från 9 till 12, vilket givetvis förstörde prestanda.
Bakgrunden härtill var styrt av flygsäkerhetskrav mot bakgrund av de starka
reaktioner som framförts mot FV:s många fredshaverier och de svenska
flygplanens, av ekonomiska skäl nödtvungna, exceptionellt
långa beräknade livslängd.
Vidare var man skeptisk mot B/J 24:ans långa startsträcka vilket
skulle ställas mot att de svenska krigsflygfälten vid denna tid var relativt små.
Därför räknades B/J 24 om med 3 kvadratmeter
större vingyta, vilket ytterligare försämrade
samtliga prestanda utom just start- och landningssträckan.
Efterhand som projektarbetet fortskred tillkom
allt fler önskemål och viktökningen blev ett
problem. Grundkonstruktionen höll inte längre
måttet utan krävde ytterligare strukturell förstärkning.
Under 1943 stod det klart att problemen kring projekt L-24 började bli
oöverstigliga. J 21 skulle dessutom kunna klara många
av BJ 24:ans uppgifter och den i vardande
B 18B (försedd med samma motortyp - DB605
- som den tänkta B/J 24) klarade resten.
Genom att bygga B 18B istället för B 24/J 24
skulle mycket tid vinnas och stora kostnader
sparas. Den 9 december 1943 kom så KFF:s
slutliga beslut att SAAB L-24 (B 24/J 24) skulle läggas ner.
Data och prestanda för SAAB L-24
Spännvidd: | 15,6 m (16,1 m) |
Längd: | 11,23 m |
Höjd: | 2,83 m |
Vingyta: | 34,3 m2 (37,8 m2) |
Motorer: | 2 st DB 605 å 1.475 hk |
Tomvikt: | 5.233 kg |
Max vikt J 24: | 7.390 kg (7.600 kg) |
Max vikt B 24: | 7.900 kg (8.100 kg) |
Stighastighet: | 5.000 m/5,8 min, 12,2 m/s (11,9 m/s) |
Max flyghöjd: | 11.000 m (10.700 m) |
Max fart: | 640 km/tim (620 km/tim) |
Beväpning: | 4 st 8 mm ksp m/22 2 st 20 mm akan m/41 |
Lastförmåga: *) | 1.000 kg |
Bomblast: *) | 1.750 kg utvändigt 900 kg invändigt |
Värden inom parentes gäller för B/J 24 med 3 m2 större vingyta.
|