![]() |
Fpl 2501 från F 3 med kod 1. Foto: Okänd. |
![]() |
Celestino Rosatelli (8/4 1885 - 23/9 1945). Foto: Okänd (PDM, Wikimedia) |
Fiat CR.42 konstruerades av den italienske flygingenjören Celestino Rosatelli i slutet av 1930-talet och tillverkades av italienska Fiat Aviazione (Fabbrica Italiana Automobili Torino). Flygplanet var en utveckling av Fiat CR.32 som tidigare levererats till det italienska flygvapnet Regia Aeronautica. Prototypen flög första gången den 23/5 1938.
Det italienska flygvapnet beställde omgående 200 st CR.42 utan att ha testat flygplanet eftersom föregångaren CR.32 tidigare hade visat sig vara ett tillförlitligt flygplan.
CR.42 producerades ända fram till 1944 och tillverkades i mer än 1.800 exemplar vilket gör det till det mest talrika italienska flygplanet som användes under andra världskriget CR.42 tjänstgjorde, förutom i Italien (IAF, RSIAF, IcoAF), bl a i Tyskland, Sverige, Ungern, Belgien, Kroatien, Sydafrika och Spanien. I slutet av 1940 hade Falco varit inblandad i strid på olika fronter, inklusive slaget om Frankrike, slaget om Storbritannien, Malta, Nordafrika och Grekland.
![]() |
Foto: Okänd. |
Tyska Rüstungs-und-Kriegsproduktion Stab beställde 200 st CR.42LW, som utrustades med avskärmade ljuddämpare för att användas vid nattpatrullering. Flygplanen försågs med två st 12,7 mm kulsprutor och fästen under vingarna för 50 kg:s bomber.
Rüstungs-und-Kriegsproduktion Stab tog sedan i samband med Italiens sammanbrott den 8/9 1943 över kontrollen av den italienska flygindustrin. Vid ett amerikanskt bombanfall mot Fiat-fabriken i Turin förstördes flera färdiga och halvfärdiga flygplan avsedda för Luftwaffe, varför endast 150 flygplan levererades, varav 112 placerades vid NSGr 7 och 9 (Nachtschlachtgruppe).
CR.42 fick smeknamnet "Die Pressluftorgel" eller "tryckluftsorgeln" av Luftwaffes pilotelever, förmodligen på grund av dess överflöd av pneumatiska system.
![]() |
Fiat CR.42LW. Foto: Okänd. |
Flygplanet visade sig vara relativt smidigt under flygning pga dess mycket låga vingbelastning. RAF Intelligence berömde dess exceptionella manöverbarhet och noterade vidare att "flygplanet var oerhört starkt", även om det tekniskt sett överklassades av snabbare och mer tungt beväpnade monoplan.
CR.42 användes i första hand som stridsflygplan men fanns i flera olika varianter och för olika roller:
Flygplanet beslagtogs av Storbritannien den 11/11 1940 när det drabbades av överhettad motor och tvingades nödlanda på stranden vid Orford Ness, Suffolk. Under sommaren 1941 flögs det av Air Fighting Development Unit i skenstrid mot en mängd olika brittiska jaktplan. I slutet av 1943 var alla tester klara och flygplanet märktes för bevarande i ett framtida museum pga en tidigare begäran från Air Historical Branch. Det förvarades därefter vid flera olika RAF-anläggningar fram till 1978 då det flyttades till RAF Museum, London.
![]() |
MM5701 på RAF Museum i London. Foto: Roland Turner, Birmingham, Storbritannien (CC BY-SA 2.0, Wikimedia) |
MM5701 på RAF Museum i London. |
Det svenska skidförsedda flygplanet J 11 (märkt 9-10, FV-nr 2542) havererade den 13/4 1942 när det flög in i en sluttning nära berget Tarnatjakko 180 km SO Kiruna varvid piloten, vpl sg Bertil Klintman, omkom. Flygplanet var ett av sju som övade på mycket låg höjd över snötäckt, bergig terräng under förhållanden som gjorde att höjden var svår att bedöma. Pilotens kropp återfanns snabbt men flygplanet låg kvar på olycksplatsen tills det återfanns 1983. Det bärgades 1983 och italienarna blev intresserade av att bygga ihop en CR.42 av originaldelar. De fick även hjälp av The Fighter Collection i Storbritannien. Samtidigt togs ett beslut om att även bygga ett exemplar som kunde flyga och det blev MM6976. (Byggdes det två flygplan? Kan MM4653, som står på museum, vara det andra flygplanet?)
1995 köptes flygplanet av Fighter Collection och har därefter genomgått en lång och komplex restaurering med en hel del nytillverkade detaljer. Restaureringen startade hos AREA i Venegono, Italien, och fortsatte vid The Fighter Collection i Duxford i Audley End. 95 procent av 2542:ans ving-, fen-, och kåpdetaljer användes vid återuppbyggnaden av CR.42 i Italien.
Restaureringen blev färdigt omkring 2018 och flygplanet återfördes då till Duxford för ett statiskt framträdande på den årliga Flying Legends Airshow. Flygplanet är målat som 16-85, dvs den CR.42 som den 11/11 1940, flugen av Antonio Lazzari från 16:e gruppen 85:e Sqd, sköts ner i England nära Lowestoft, Suffolk. Flygplanet återfinns numera på Imperial War Museum, Duxford Airfield, Cambridgeshire, UK.
![]() |
MM6976 vid Cambridgeshire, 2018. Foto: Steve Lynes, Sandshurst, Storbritannien (CC BY-SA 2.0, Wikimedia) |
Encyclopedia.pub
Wikipedia: The Fighter Collection
Flygtorget.se: Bärgning mm
En enda svensk "CR.42 Falco" bevarades. Den förvarades ett tag vid F 3 och flygplanet hade medvetet "gömts undan" med avsikt att den skulle visas upp i ett framtida museum. J 11 med FV-nr 2543 och kod 9-9 står nu utställd på Flygvapenmuseum i Malmslätt, Linköping (hette tidigare Malmensamlingen).
![]() |
J 11 FV-nr 2543 på Flygvapenmuseum. Foto: Johnny Comstedt (BY NC-ND 2,0) |
Flygplanet består av 60% originaldelar som hämtats från Italien, Frankrike och Sverige (bl a delar från J 11, FV-nr 2539). Det är rekonstruerat med samma färger som ett flygplan ur 162:a skvadronen som var baserad i Maritza på Rhodos 1941.
Flygplanet är nu utställt på Museo Storico Aeronautica Militare, Vigna di Valle utanför Rom, Italiens flygvapenmuseum.
![]() |
MM4653 märkt 162-6 på Museo Storico Aeronautica Militare, Vigna di Valle. Foto: Alan Wilson (CC BY-SA 2,0, Wikimedia, beskuren) |
MM5643 |
Aeronautica.difesa.it
Encyclopedia.pub