Ritning fpl J 23 / projekt L-23: Björn Karlström.

Det svenska Flygvapnet kunde naturligtvis inte nöja sig med J 9 och eller J 20 som "toppjaktplan" varför SAAB 1941 gavs uppdraget att konstruera ett helt nytt och modernt jaktflygplan under beteckningen SAAB L-13 och som sedermera skulle resultera i SAAB 21. Ett högst okonventionellt flygplan.

I samband med att förprojektet L-13 presenterades i mars 1941 uppstod naturligtvis tvivelsmål från Flygförvaltningens sida kring ett såpass okonventionellt jaktflygplan. De första skisserna visade ett plan med dubbla stjärtbommar, skjutande propeller och en vätskekyld DB 603-motor. I en mer utvecklad form skulle projektet senare presenteras som projekt L-21. Den 5 april 1941 fick SAAB officiellt uppdraget att konstruera ett nytt jaktflygplan.

KFF:s tveksamhet till projektet var först och främst styrt av farhågorna huruvida föraren skulle klara sig helskinnad vid ett eventuellt nödutsprång. För att gardera sig mot dessa tvivel inom flygledningen presenterade SAAB samtidigt ett mer konventionellt jaktplansprojekt benämnt L-23. Numret "23" hade valts mot bakgrund av FFVS under utveckling varande J 22. SAAB L-23, med tänkt typbeteckning J 23 var milt uttryckt ett projekt som till sin konfiguration mycket påminde om den tyska Messerschmitt Bf 109, om än med inslag som även påminde om den amerikanska P-51B Mustang.

SAAB L-23, "den svenska Messerschmitten", skulle vara utrustad med den tyska DB 603-motorn och beväpningen skulle utgöras av en 20 mm motormonterad akan samt fyra i vingen monterade 13,2 mm akan. L-23 skulle dessutom, i likhet med projekt L-21, vara utrustad med katapultstol.

Officiellt presenterades ett första utkast till L-23 den 1 november 1941 och en formell projektbeställning inlämnades redan den 18 november betecknad "Mt H67:5/41". För att erhålla en rättvisande jämförelse mellan L-21 och L-23 föreslog SAAB att man skulle få i uppdrag att tillverka ett provflygplan av vardera typen.

Tveksamheten hos KFF kvarstod. Så t ex stoppades redan den 22 oktober 1941 projekt L-21 till förmån för L-23, men den 5 december samma år hade man slutligen bestämt sig. Det blev den okonventionella L-21, sedermera benämnd P 21 och J 21 (A 21) som skulle tillverkas. Projekt L-23 kunde därvid läggas ned och kvar finns bara minnet av vad som skulle fylla en lucka i FV:s typnummerserie - SAAB J 23. Det kan dock noteras att ifråga om flygegenskaperna, särskilt vändbarheten, var 23:an underlägsen 21:an med 20 procent större tröghetsmoment kring längdaxeln och 15 procent större moment kring tväraxeln. Det kan därför i efterhand konstateras att det var naturligt att SAAB 23 fick stå tillbaka och aldrig ens kom så långt som till praktiska vindtunnelförsök.